2014 års sista utlästa bok
Den åldrade miljonären Simeon Lee har tre vuxna söner. Alla lika försummade som fyllda av hat mot varandra och sin far. Väl medveten om detta finner Simeon en sadistisk tillfredsställelse i att samla den dysfunktionella familjen för att fira jul tillsammans. Fast i sin rullstol ägnar han högtiden åt att utdela trakasserier och det råder ingen brist på konflikter i familjen. Men när Simeon hittas ihjälslagen går ändå ingenting ihop.
Från sitt stilla julfirande kallas Hercule Poirot till familjen Lees gods. Allt efter som han lägger ihop bitarna i mysteriet nystas fler mörka hemligheter upp än vad familjen skulle önska.
Kopierat Adlibris
Den här läste jag under jul och mellandagarna frampå småtimmarna när jag äntligen stöp i säng. Det är min första Agatha Christie bok. Har däremot sett mycket filmer. Boken tycker jag var spännande men inte riktigt vad jag förväntat mig. Jag trodde det skulle vara mer kryptiskt och läskigt än vad det var. Jag har även lite svårt för när det finns meningar på ett annat språk som inte är översatt i en bok. Det irriterar mig när jag läser. Jag tappar flytet. Här är det ju dessutom Poirots franska uttryck (tror jag i alla fall) som kläms in och jag förstår inte ett ord franska. Irriterande! Får se om jag ger Agatha Christie och de böcker som är översatta på nytt en ny chans......
Betyg 3,5 av 5
Jag har läst en del Agatha Christie böcker i min ungdom och jag tyckte jättemycket om denna. Ny översättningen kändes fräsch och jag reagerade inte alls på de franska orden. Jag ska läsa Huset på Udden i februari.
SvaraRaderaJa där ser man hur olika man upplever saker :) Tur är väl det. Kanske ger jag det en ny chans, Huset på udden låter ju som en bra titel i alla fall :)
Radera