Kautokeino, Lappland. Polarnatt och iskallt. Snart ska solen stiga igen, efter fyrtio dagars mörker. En flera hundra år gammal trumma har nyligen återlämnats till ett museum och det sägs att trummans kraft kan hjälpa nåjder – samernas schamaner – att kommunicera med de döda. Under mörkrets sista timmar stjäls trumman.
Kort därefter hittas en renägare mördad med öronen avskurna. Klemet och Nina på norska Renpolisen tror att det finns en koppling mellan stölden och mordet.
Det står snart klart att inte alla vill att deras efterforskningar ska lyckas. Och de möter kyla och motstånd från både natur och människor innan de kan ta upp jakten på en mördare.
Detta är författarens debutroman. När man börjar läsa så hamnar man i ett mörker och en kyla så man fryser långt in i märgen. Det är ju passande eftersom det utanför fönstret viner av storm och regn. I boken är det dock snö som gäller så långt ögat kan nå. Karaktärerna i boken gillar jag först inte speciellt mycket, jag tycker att dom är opersonliga på något sätt. Men efter ett tag så upptäcker jag att några av dem är väldigt fina och jag tänker på dem även när jag lägger ifrån mig boken. Allt är mycket spännande och annorlunda uppbyggt mot vad det brukar vara i en vanlig spänningsroman/deckare och det är många trådar att nysta i. Ibland känns det som lite för mycket och jag känner att det blir lite drygt, vilket också drar ner mitt betyg. I det stora hela är det en bok som vinner på att den är just annorlunda och man får lära sig mycket om samernas historia och kultur vilket jag tyckte var väldigt intressant.
Betyg 3,5 av 5
Tack Piratförlaget för recensionsexemplaret.
Jag tyckte också att det var väldigt intressant att läsa en bok som utspelade sig i Sapmi och lära sig lite mer om den samiska kulturen på köpet. Vi bor ju trots allt i samma land (delvis).
SvaraRaderaJa dessutom var ju inte boken så förutsägbar som vissa andra spänningsromaner utan lite annorlunda uppbyggd. Bra, intressant men lite dryg som sagt :)
Radera