Dit solen aldrig når av Marianne Cedervall

I Mullvalds socken på Gotland spirar våren och Anki Karlsson njuter av livet som pensionär och hästägare. Hon ska ge sig ut på långritt och får tips av sin gode vän Tryggve om en trevlig prästgård i Smissarve där hon kan övernatta.

Själv ska Tryggve resa utomlands, och när han letar efter sin resväska hittar han något som rör upp gamla minnen. Det är anteckningar från ett av hans första fall som polis – ett fall som förblev olöst men som Tryggve lade ner mycket tankemöda på. Han bestämmer sig för att ägna en del av resan åt att titta på fallet igen.

Samtidigt i Smissarve får Anki nya bekantskaper, bland annat träffar hon en journalist som är där för att skriva en artikelserie om det så kallade ”Fruntimmershuset”, ett vilohem för kvinnor som drevs av kyrkan på 70-talet.

Anki förstår snart att ”Fruntimmershuset” och dess historia rör upp starka känslor, inte minst bland kyrkans anställda, och när journalisten Ninni Engelhardt oväntat försvinner har Anki fått ett nytt fall att sätta tänderna i. Men Ninni Engelhardts försvinnande är bara början på en rad otäcka händelser.

Kopierat Lind & Co

Dessa böcker om Anki Karlsson och Tryggve Friman kastar jag mig över så fort de kommer ut. Jag tycker de är så himla bra. Jag är ju ingen hästmänniska precis så det är inte därför. Istället tror jag det beror på den lättsamma tonen i böckerna. Sättet som historien byggs upp på, inget rått och brutalt utan lite mera soft. Det är en fin kontrast till alla brutala deckare jag annars läser. Just denna tycker jag har en väldigt intressant historia som man lätt kan ta till sig och ha åsikter om. Jag ser absolut fram emot nästa bok om Anki och Tryggve. Vill ni läsa vad jag tyckte om föregående böcker i denna serien, gå in här och här.

Betyg 4,5 av 5