Min strumaoperation

20121128
Det har varit tyst ett tag här på bloggen. Jag har funderat fram och tillbaka om, och i så fall hur mycket jag skulle skriva om varför. Jag har efter att funderat lite hit och dit kommit fram till att jag vill berätta så mycket som möjligt. Dels för min egen skull men mest för att det har hjälpt mig att kunna söka och få information från andra om den här sortens operation.

Jag fick för 11 år sedan en "knöl" på vänstra sidan av halsen. Min dåvarande läkare skickade mig på provtagning, röntgen och bedömning hos en kirurg. Eftersom det inte fanns några "farliga" celler i "knölen" då och den inte var så stor, ca tre cm så ansåg denna kirurg att det var bättre att den satt kvar.

Under åren som gått har "knölen" vuxit till en början sakta men mot slutet snabbare. Trots att jag påpekade detta för min läkare flera gånger så gjorde hon ingenting. Jag fick dessutom massa olika symtom. såsom trötthet, andningsbesvär, pipningar och rosslingar från luftvägarna m.m. Dessutom hade jag värk i halsen och upp emot vänster öra.

2011 gick min läkare i pension och jag fick så småningom en ny läkare. Hon tyckte att den här "knölen" måste undersökas. Detta var i våras. Det togs prover, det röntgades, det undersöktes och det konstaterades att nu var den här "knölen" nio cm stor. En rejäl klump alltså. Och den skulle bort annars var det risk för att jag skulle kvävas. Låter ju inte så roligt att få besked om en sån sak.

Jag fick göra lite fler provtagningar och jag blev kallad till sjukhuset 4 dgr före op för röstprov, stämbandsundersökning, inskrivningssamtal och samtal med narkosläkare.

Måndagen 19 november var det så dags. Jag fick infinna mig kl 07.15. Tidigt för en nattmänniska som jag. Dessutom skulle jag duscha med ett särskilt medel innan jag åkte, precis som jag gjort på kvällen innan. Jag blev omhändertagen av jättebra personal som gjorde allt för att jag skulle känna mig lugn och min operationsläkare kom och pratade med mig innan också.

Kl. 08.45 började min operation och kl. 12.00 vaknade jag av att de ropade mitt namn. Det första jag tänkte var, vilken tur, jag vaknade. Nästa tanke, varför värker det så fruktansvärt i bröstet. När jag försökte säga att jag hade ont fick jag inte fram ett ljud. Jag fick helt enkelt mima........Snabbt som ögat fick jag Nitropuffar och det sattes på nya EKG-plattor och jag fick morfin. Efter en stund avtog smärtorna. På grund av detta fick jag ligga på uppvaket hela eftermiddagen och kom inte upp till avdelningen förrän runt halv femtiden. Själv var jag helt omtöcknad av morfin som jag fått med jämna mellanrum och mina stackars anhöriga var helt utom sig av oro eftersom de inte hade fått så mycket information och heller inte blev insläppta på uppvaket.

Efter någon timme på avdelningen fick jag in en smörgås och nyponsoppa. Detta fick jag inte ner. Inte för att det gjorde så outhärdligt ont att svälja utan för att jag mådde illa. Lite senare på kvällen kunde jag äta en banan. Den slank ner av sig själv. Tilläggas bör att rösten kom tillbaka under eftermiddagen, det var ju en himla tur.

På tisdagen runt fyra-tiden fick jag åka hem. Då var värdena stabila, jag måste nu äta Levaxin livet ut för att ersätta det som sköldkörteln normalt producerar. Jag hade dessutom kunnat äta och varit uppe och rört på mig lite. Skönt att få åka hem. Sjukhus är himla bra att ha, men ack så tråkiga.

Nu så här nio dagar efter operationen känner jag mig väldigt trött fortfarande och det stramar i såret ännu. Dessutom så är rörligheten i nacken inte helt återställd ännu heller, på grund av att det stramar i såret när man vrider på huvudet. Det är en månads sjukskrivningstid efter en sån här operation så man får ju acceptera att det tar tid. Det som har varit värst de senaste dagarna är att jag känt mig så himla nedstämd. Men det kan nog bli så efter en sån här upplevelse.....

Vid provtagning i somras 

Redo för min systers 45-års fest två dagar före operationen

Två dagar efter operationen

Åtta dagar efter operationen
Det som ser blött ut på sårbilderna är inte alls något som är blött. Det är lim. Såret är sytt med små stygn på insidan och limmat på utsidan och helt torrt. Man kan duscha som vanligt. Stygnen löser upp sig själva och limmet kommer att bli som grå klumpar som man bara kan plocka bort. Det är ju fortfarande svullet och just nu gult till färgen, det blir ju som ett blåmärke ungefär. Men jag hoppas och tror att det ska bli fint så småningom.

Så här ser det ut idag, 20160327. Lite drygt fyra år senare.

34 kommentarer:

  1. Kom hem iförgår efter min knölstruma op. har inte alls haft ont och inga besvär efter op. tack och lov. Minns at jag blev nedsövd o sen väckte dom mig o jag undra om inte dom skulle börja operera någon gång.. Det gick verkligen snabbt, kändes det som. Operationen hade endå tagit ca3 timmar. Jag kom in vid 12.30 och va färdig ca 16.00. Jag fick ligga på uppvak i 6 timmar för observation, fick inte komma upp på avd. o min familj visste ingenting o va jätte oroliga. jag hade oxå väldigt svårt att prata men kl 20.00 ringde jag min sambo som suttit på avd. sedan 15.30 utan mat eller dryck o bara väntat av och varit orolig. Men allt har gått bra o jag kom upp på avd. 22.30.. 6 jääätte låånga timmar utan något som helst att göra på post op. Det har nu gått 2 dagar efter op. och jag känner mig fortfarande yr emellanåt. Mvh Annie 33år

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att höra att din operation gick bra. Hoppas att du nu är hemma och att du mår betydligt bättre. Kram

      Radera
    2. Tack för din berättelse. Jag går omkring med en stor knöl, som växer och de vill inte operera. Jag är opererad en gång och det är skälet till att de vill inte göra om det. Jag mår skit, psykiskt och har smärtor som du beskriver och hoppas hitta en annan kirurg för att höra hennes åsikt. De nekar också, att smärtorna beror på sköldkörteln.

      med en hälsning
      olyckliga jag

      Radera
    3. Tack själv! Man blir ledsen när man hör om människor som ska kämpa för att bli lyssnade på och få vård. Det är ju ändå vår rättighet. När det gäller sköldkörteln har jag förstått att det är mycket problem med operationer och medicinering. Jag kämpar själv lite i uppförsbacke nu. Mår inte så bra men får inte något gehör från läkare direkt..... Att gå omkring med en knöl som växer låter ju inte vidare sunt. Jag hoppas verkligen att du får hjälp av någon som vet vad man ska/bör göra. Kram

      Radera
  2. Hej ! För en vecka sedan tog jag bort min knölstruma. Jag hade inga fel på mina värden men den tryckte på strupen så obehagligt. Jag är fortfarande lite osäker på om jag gjorde rätt att ta bort den fast nu är det ju bara att gilla läget och äta levaxin istället.Mina kalkvärden i blodet är inte OK ännu och det hoppas jag ju att de ska bli. Jag är fortfarande lite konstig i kroppen och knoppen. Hälsningar Marie 51.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marie
      Roligt att du tittade in här. Jag hade inte heller några fel på mina värden före operationen och har inte nu heller med hjälp av Levaxin. Sedan har jag förstått att det där med värden är väldigt olika från person till person. Även om man ligger på det normala så kan man ändå må dåligt. Det verkar vara väldigt svårt att få en bra nivå på Levaxinet. Jag mår inte sådär lysande bra, är trött och har värk och en hel massa andra symptom........en del hade jag även före op. Tyvärr är det nog så att läkarna inte riktigt vet själva hur dom ska behandla oss strumapatienter. Hoppas iallafall att du kryar på dig snabbt och att du får vara en av dom som kommer att må prima när du läkt ihop. Kram

      Radera
  3. Hej. Jag tog bort min sköldkörtel i tisdags. Den var rejält stor sa läkaren och jag har haft problem med den under många år. Har varit sjukskriven ett år för utmattningsdepression o funderar om det kan ha samband med min knölstruma. Värdena har varit normala hela tiden så läkarna tror inte det kan ha nåt samband men vi får väl se. Känner mig ganska liten o sliten just nu. Ledsen och ont, vaknade med svettningar och ångest som tyvärr är en del av livet de senaste åren. Jag är vanligtvis en glad o positiv människa som alltid finns där för alla men till sist tog även min energi slut. Vet inte riktigt hur jag ska finna ny. Men nu får jag försöka läka ihop både själsligt och kroppsligt och hoppas struman har varit en bidragande orsak. Hoppas du mår bättre nu. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej,
      Tack för ditt besök på min blogg. Skönt att du har blivit av med din stora sköldkörtel. För som jag har förstått det hela så blir det bara problem med att ha den kvar när den växer på det sättet. Det här med värdena är en historia för sig har jag förstått. Även om man har "normala" värden så kan man ändå må dåligt, dessutom så är referensvärdena olika beroende på i vilket län man bor i. Stämmer den informationen (som jag fått) då är det ju väldigt lustigt?! Jag tror att man måste kämpa för att få komma till en läkare som lyssnar på en om man känner att man inte mår bra. Nu är ju du så pass nyopererad så man får nog ge det ganska lång tid. Kroppen behöver ju ställa om sig. Själv mår jag ibland bra ibland sämre. Men försöker kämpa på. Hoppas du läker ihop fint och att du efter ett tag känner dig betydligt bättre.
      Kram

      Radera
  4. Hej Ylva!
    Tack för din fina sida, väntar på operation nästa vecka och är jätte nervös för hur det ska gå. Försöker intala mig själv att det ska gå bra, men sen läser man en massa vilket väl är både och för ens försök till positivt tänkande. Men tack ändå för att ni beskrivit så bra vad som man kan förväntas vänta sig av en väntande operation.
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej
      Tack för att du tittade in här. Jag förstår att du är nervös inför din operation det var jag också inför min. Jag gjorde som du läste en massa före operationen, på gott och ont. Anledningen till att jag blev lite dålig med hjärtproblem efter berodde ju på att jag tidigare haft en infarkt. Det hade säkert inte hänt annars. Förutom det gick ju min operation jättebra och jag hade heller inte några outhärdliga smärtor efteråt. Din operation kommer säkert att gå bra. Lycka till! Kram

      Radera
  5. Tack för din fina beskrivning av din operation. Jag har också struma men vet ännu inte om jag får operation eller inte. Håller på att ta massa prover men allt tar sån tid. Remisser hit och dit och sen vänta på svar. Nu vet jag iallafall lite vad som ev väntar. Blev lite förvånad att det var så lång sjukskrivning. Har alla det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, Tack själv för att du tittade in. Tråkigt att du också har struma, det är ju ingen rolig sjukdom precis, mycket som påverkas i kroppen av det…..Och visst tar det tid innan det händer något, det är för sorgligt. Men det är skönt när man väl blir av med knölen. Jag tror faktiskt att det är en månads sjukskrivning överallt. Det tar ju tid innan man läker ordentligt. Hoppas allt går bra för dig. Lycka till!

      Radera
  6. Hej...
    Roligt att läsa en positiv blogg....
    Själv ska jag opereras 14/4 pga knölstruma. Är egentligen inte så orolig, kul att läsa vad som händer efteråt...

    SvaraRadera
  7. Hej,
    Tack för dina fina ord. Härligt att du inte oroar dig så mycket, det tar bara en massa energi i onödan…..Jag tycker som sagt inte alls att det var så väldigt besvärligt efteråt, har varit med om värre ;) Nu så här ett år och fyra månader senare ser man inte mitt ärr, bara dom som vet att det finns där och om man tittar efter så klart. Men vem i hela fridens dar går omkring och studerar folks halsar :D Så jag säger stort lycka till och allt gott, kram/Ylva

    SvaraRadera
  8. Hej! Har också gjort samma operation som dig och fick tjata mig till en operation som senare blev två då det visade på sköldkörtelcancer som de först inte upptäckt. Är i dag fri från cancern men har problem med levaxinet då jag går på hög dos Kram Anna ;-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna
      Vilken tur att du fick din operation så att dom upptäckte din cancer….det är ju för hemskt att man själv måste tjata sig till en operation när man känner att man inte mår bra :( Jag har också problem med Levaxinet. Jag tror att jag har för låg dos, ökar i vikt hela tiden trots att jag inte äter mer eller annorlunda än tidigare och nästan aldrig godis eller annat onyttigt. Känner mig dessutom alltid trött och seg….men inte lyssnar läkarna på det inte. Dom svarar bara att proverna ligger inom normalgränsen och då är allt bra….. Trist är det. Vi får hoppas att vi en dag får rätsida på våra problem. Tack för att du skrev, Kram/Ylva

      Radera
  9. Hej har kommit hem efter en likadan operation. Nu några dagar efter mår ja skit. Har ingen ork. Ont och konstig i kroppen. Börja få ångest och undrar om ja verkligen skulle ha gjort operationen. Men den växte så va ju tvungen . Finns det specialist man kan prata med tro ?

    SvaraRadera
  10. Hej, Det låter väldigt jobbigt det du går igenom nu. Så är det nog inte meningen att man ska känna sig. Om jag var du hade jag främst försökt få kontakt med kliniken som opererade mig och fått prata med en sköterska där/alternativt en kurator. Det är ju inte alltid kroppen reagera som man förväntar sig. Och som du säger, växer struman så måste den ju opereras. Lycka till och hoppas du får hjälp med dina problem. Kram/Ylva

    SvaraRadera
  11. Hej! Tack för att du delar med dig av din berättelse! Jag ska opereras i slutet av augusti, har dock godartad struma men den trycker på luftstrupen så därför ska hela sköldkörteln bort.. Jag reagerade bara på sjukskrivningen, min läkare sa att man oftast är sjukskriven 7-10 dagar, låter väldigt lite tycker jag.. I broschyren jag fick så står det ca två veckor.. Tyckte jag såg någonstans att du kommer från kkrona, jag ska opereras i kkrona, känns så konstigt att det skiljer så mycket gällande sjukskrivning när/om vi tillhör samma landsting?
    Ha det bra
    Med vänlig hälsning, Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Jenny
      Jag tyckte det fanns så lite info på nätet när jag skulle opereras så därför bestämde jag mig för att dela med mig. Det är alltid bra att höra från någon annan som upplevt samma sak :) Hoppas du blev något klokare :) Jag bor i Karlskrona och opererades där. Tycker det låter väldig lite att vara sjukskriven endast 7-10 dgr. Det tar betydligt längre tid än så att återhämta sig tyckte iallafall jag. Jag hade frågat om det.....
      Jag önskar dig stort lycka till! Ha det bra och ett snabbt tillfrisknande
      Kram, Ylva

      Radera
    2. Tack så mycket, det går säkert bra! Ja och så arbetar jag som förskollärare också och träffar små barn som delar med sig av både det ena och det andra, det finns en och annan bassilusk på mitt arbete... ;-) Ja ja, det får bli som det blir, får höra vad han säger när allt är fix och färdigt.. :-) Tack för att du tog dig tid att svara! Ha det bra! :-)

      Radera
  12. Hittade din blogg av anledningen att jag är under utredning och har struma med överfunktion. Ska in nu på Onsdag till Endoktrinen. Hörde av andra att man bara ska lägga mediciner men jag vill inte ha mediciner. Jag vill ta bort min helt. Varför försöka medicinera när man vet vad det är och jag är även en av de där fallen som får alla sällsynta biverkningar av medicin. Stort nej, jag kommer tjata för jag vill ha operation! Det är min kropp.

    Tack för din blogg, den både lugnar och gör en nervös. Mest lugnar klart. :)Få hoppas min utredning leder till vad jag vill och att de går smidigt.

    mvh
    Millan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej
      Vad roligt att du hittade till min blogg och att den kunde lugna något, även om den gjorde dig nervös också :)
      Förstår att du vill ta bort sköldkörteln om du har problem. Struma med över/underfunktion ger ju en massa olika symptom som inte är roliga att leva med, så jag förstår absolut. Vad jag har förstått så tar man väl i regel bort en sköldkörtel som ställer till besvär på så sätt att den växer.....Mediciner måste du ju tyvärr ändå ta om man tar bort hela eller delar av sköldkörteln. Jag önskar dig all lycka till med din eventuella operation.
      Kram
      Ylva

      Radera
    2. Hej! Snabb du är på att vara haha. Ja, jag har varit sjukskriven sedan mitten av december, men det var innan de visste att det var struma som hade aktiverats. Så jag ha varit tillbaka på jobbet tillfälligt många gånger innan jag fick beskedet och blev helt sjukskriven nu senaste 2 gångerna med 2 veckor i taget. Jag orkar inte göra så mycket alls längre. Bara darrar och kroppen är ständigt trött. Jag ha världens sömnrubbningar sen en månad tillbaka eller två. Så jag får ligga länge i sängen för att vänta tills jag kan sova. Vissa nätter är det fram till halv 4 och sen vaknar jag oftast innan 8. Kvittar vilken tid jag somnar. Sover max 4 timmar per natt med ingen möjlighet att somna om igen. Jag saknar min sömn. Jag är en av de som kan somna på mindre än en halv minut normalt sätt. Min vikt är inge vidare längre men den är åtminstone inte under 50.
      Jag har problem med att svälja ibland med, men jag antar de inte kommer lyssna. Jag hoppas som sagt att jag ha något att säga till om när det är min kropp det handlar om. Medicin kanske jag måste äta speciellt den som man måste ta resten av livet. Men de andra har jag läst om och vad de ger för biverkningar. Vill inte ha någon av de där sällsynta biverkningarna. :P
      Jag hoppas jag är stark nog på onsdag att jag kommer längre än vad jag tror. Det är som sagt min kropp och jag tycker man ska kunna säga till om något. Hoppas så starkt på operation...Jag vet inte om min växer, jag tror inte det. Fast man vet ju inte. Iaf vill jag bli normal igen. Ha ett normalt liv och kunna träna utan att vara halvdöd i 2 veckor efteråt. När detta är över ska jag njuta och ta upp vattengympan som jag testade 1 gång och älskade. (innan struman var känd i mitt fall).

      Ha en fin dag!
      Milla

      Radera
    3. Hej igen
      Tråkigt att du ska behöva ha det så besvärligt. Hoppas verkligen du får ordentlig hjälp. Jag hade också stora besvär med sömnen tidigare, men tar nu en insomningstablett. Det är ju viktigt att man får sova ordentligt. Be att få någon sådan, det finns ju massa olika..... Håller mina tummar här för dig :)

      Ha en fin dag du med!
      Ylva

      Radera
  13. Tack för en bra blogg 😊 jag ska in nu den 11april och ta bort min enorma stora knölstruma på höger sida även mindre på vänster å lite neråt bröst benet . Är jätte nervös för jag har även itp en blödarsjuka som gör att blodet inte tjocknar som det ska så ska få dropp innan så jag inre förblöder 😐 min måste vara stor för dom ska vara 2 lag och dom beräknar operationstid till 8 timmar ! Men känner att den börjar tränga på å den är inte fin dom trodde den vägde ca 2kg ! Så nervös så jag mår illa !!

    SvaraRadera
  14. Hej! Jag är en tjej på 23 år som upptäckte en knöl vid sköldkörteln var hos läkaren idag och jag ska nu ta prover på knölen, jag har struma i min släkt då både min mormor och mamma har haft det och mamma har opererat bort en 10 cm stor knöl på halsen! Men ändå är man rädd, ni som gått igenom detta var ni rädda? Har inte fått svar på mina hormoner än men det kommer väl snart! Usch behöver liten peppning! Aldrig haft kontakt med sjukvården innan pga något kroppsligt fel. Bara när jag varit gravid och så men det är ju något positiv! Är så himla orolig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej
      Först vill jag be om ursäkt för att svaret har dröjt, har varit lite mycket nu.....
      Jag förstår absolut din oro, jag var själv väldigt orolig när min knöl upptäcktes. Men nu så här i efterhand så vet jag att sjukvården är väldigt duktiga på det här med strumaoperationer, Det som inte fungerar så bra är väl medicineringen efteråt. Det kan vara svårt att få rätt mängd Levaxin vilket kan göra att man blir trött, går upp eller ned i vikt osv.....Men min erfarenhet av vården är trots allt bara positiv. Så jag önskar dig lycka till och håller mina tummar. Det går säkert bra :)

      Radera
  15. Hej igen Ylva!

    Ville bara skriva att jag opererades för min giftstruma nu för ca 2½ månad sedan. Det har inte varit lätt men man är bättre nu iaf än när jag behandlades för min aggressiva struma!
    Efter operation vaknade jag och kunde typ inte andas. De jobbade på mig i 1 timma innan jag kunde andas lite. Jag låg på uppvaket från 12 till 21.30 då jag var dålig. Jag var på sjukhuset i 4 dagar efteråt. Fick kalkchock dagen efter och det stack i ben, armar och bröst. De tryckte i mig massor med kalk där ibland mjölk jag inte tål pga IBS så då mådde jag även dåligt av detta. Mitt högra stämband blev skadat och är totalförlamat. De kollade detta för ca 3 veckor sedan med kamera. Jag har dock lärt mig prata igen på egen hand utan logopeden och kan prata hyfsat bra med bara vänster stämband i funktion. Dock kondition som kroppen kräver mer syre av klarar jag inte av utan att låta som ett astmaanfall då jag inte får i mig tillräckligt med luft. Levaxin visade de sig att jag inte tål då jag fick en för hög dos för länge så min kropp gillar inte det längre. Så jag har numera Euthyrox som fungerar bra förutom att jag ha blivit värre med mina yrselanfall när jag reser mig upp från sittande och om jag anstränger mig för mycket. Jag har gått upp i vikt, 3kg över det normala jag brukar ligga på, men hoppas detta kommer lösa sig när jag börja träna nästa vecka. Jag har haft massor av strul i efterhand. Sådant som struman orsakat genom att äta av mina muskler. Har en gammal skada i ryggen som ibland känns av, men det är värre med en medfödd snedställd kota i ländryggen. Borde inte känna av den då den är så lite vriden, men känner av det som mensvärk pga för svaga muskler. Det kommer ta tid att återhämta sig från detta, men jag har förhoppning om att bli mycket bättre snart då jag har mina planer. Dock krokben är jag van vid vid det här lagret. Har ju även fått ge upp mitt fasta jobb för att hitta ett annat mer passande, vilket är supersvårt! Jag kan och får inte bära tungt, max 10kg, konditionen är nere och mitt högra förlamade stämband hindrar mig från att jobba på detta fullt ut eftersom jag har ca 60% av min luftväg att andas genom.
    Min historia kanske inte låter jätte positiv, men jag är ju fri från min sjukdom iaf och nu kan det väl bara gå framåt.... Eller? :P

    Ha en underbar helg!
    mvh
    Millan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Millan
      Ursäkta att svaret har dröjt. Ibland ligger bloggen lite på sparlåga. Det låter som en ganska ruskig historia du har varit med om. Men låter ändå härligt att du kan vara så positiv som du verkar. Hoppas allt löser sig på bästa sätt för dig. Och tack för att du delade med dig av din historia här på min blogg.

      Kram
      Ylva

      Radera
  16. Hej Ylva
    Läser din blogg och hittar ingen som har skrivit om röstproblem efter operation. Är nu drygt en månad sedan jag opererades för knölstruma, och är nu lite orolig för min röst

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Carina
      Jag har tyvärr inga erfarenheter av att rösten försvinner efter operation. Jag kommer ihåg att jag var lite hes och att rösten var svag. Men det rättade till sig efter ett par veckor. Du kanske borde får en tid hos en logoped som kan hjälpa till. Hoppas det löser sig för dig.
      Kram
      Ylva

      Radera
  17. Hej Ylva!

    Tack för din blogg. Har letat som en galning efter information om hur det är efter en operation av en knölstruma utan under- eller överfunktion eftersom jag själv är rekommenderad att operera bort min. Har varit tveksam under lång tid eftersom det verkar som levaxinet fungerar sämre än väntat för många, men min läkare menar att så inte är fallet, utan att de allra flesta som inte haft funktionsproblem före operation mår utmärkt på levaxin.

    Har du någon uppfattning om hur det ligger till, om levaxinet är problemfritt för majoriteten? Kanske vet någon annan läsare? Och hur har det varit för dig efter operation, har du kunnat leva ett vanligt och lyckligt liv eller har dina levaxinbekymmer gått ut märkbart över din livskvalitet?

    Tacksam för svar!
    Kram Maja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Maja
      Ursäkta dröjsmålet med svaret, har lite dålig koll på bloggen just nu av tråkiga orsaker.
      Angående Levaxinet så upplever jag en kraftig viktuppgång och en väldig trötthet bl.a När jag tar upp detta med läkaren så vill dom inte lyssna "på det örat" och menar att jag ligger "inom normalvärden" och då ändrar man inget. Sedan kan det bero på att jag även lide av ett dåligt hjärta så att man inte vågar, för levaxin i för hög dos kan påverka hjärtat negativt. Bortsett från detta så mår jag ok. Jag gick med i en grupp på Fb som hette något med vi med struma eller ngt åt det hållet. Men där var det väldigt negativt så jag slutade att följa, man orkar inte höra allt negativt :) Jag tror och hoppas att Levaxinet fungerar bra för de allra flesta och alternativet är ju inte heller så hälsosamt ;) Jag hoppas att allt går bra för dig och att du fick ngn som helst ntta av mitt svar.....

      Kram Ylva

      Radera