onsdag 10 april 2013

Sushi

Nu är den snart här, våren. Ja, iallafall om man får tro Blekinge läns tidning. Det ska bli dåligt väder till helgen men sedan ska det bli upp till 15 grader och vi kan hänga in vinterjackan för gott. Ja så skrev dom idag :) Vi hoppas väl på att det är sant då, eller hur?

När vi var i Stockholm i påskas så ville jag absolut prova att äta sushi, för det har jag nämligen aldrig gjort och tyckte det var hög tid för det. Mannen ville också prova och sonen har ätit det många gånger och gillar det så vi gick till


..som ligger på Vasagatan. Det var så himla skönt att få sätta sig ner i en skön soffa i en varm mysig lokal och bara få vila sin slitna kropp efter att ha gått runt i affärer i flera timmar, pust. Vi fick in varsin meny och skulle beställa, mannen och jag fattade inte mycket av alla dessa rullar och annat som stod uppräknat där, haha. Men sonen föreslog en meny som han trodde skulle passa eftersom vi inte hade provat tidigare. Vi litade på honom så klart. Det vi beställde var;
Yakinikumiddag;
Laxsallad 
Misosoppa
4 sushi bitar
Yakiniku (Stekt skivad entrecote med yakiniku sås)
Glass
Efter en stund får vi in soppan och salladen. Soppan var väldigt tunn och så flöt det runt några obestämda "saker" i den, men smaken var helt ok.
....och så en liten skål med laxsallad.......men var har dom gjort av besticken? Det enda som fanns på bordet, förutom skeden till soppan, var ett par pinnar, svälj! Jag fick en snabb bild i mitt huvud där jag såg mig själv sitta och äta med fingrarna eller sprätta mat på dom andra gästerna. Teaterviskade till sonen; har dom inga bestick? Nej, du får äta med pinnarna säger han med ett stort leende. Under tiden hade mannen börjat se sig omkring. Alla, och jag menar verkligen alla runt omkring oss äter med dessa pinnar som om det var den självklaraste saken i världen. HMMMM! Jag kommer att svälta ihjäl!!!!!
Jag tog tag i dessa pinnar, härmade sonens grepp och började angripa bitarna i salladsskålen. Döm om min förvåning när jag lyckades fånga bitarna och dessutom få in dom i munnen. YES, jag blir mätt idag med :) tänkte jag, stolt över mig själv. Även mannen klarade sig fint, alltmedan sonen log stort. Sedan kom sushin in......För det första hade vi ju aldrig ätit detta förut och tyckte att det var ganska stora bitar. Inte nog med det, dom skulle ju helst doppas i soja och sedan förflyttas in i munnen också MED PINNAR. Jag kämpade med den där sushibiten samtidigt som jag tittade runt omkring mig. Är det verkligen inte NÅGON som använder bestick? NEJ! Till slut fick jag nog och mitt tålamod tog slut så jag reste mig upp för att gå på bestickjakt. Då kom servitrisen genast fram med två knivar och gafflar och säger; bestick? Ja, TACK! Nu skrattar sonen gott ska ni tro.......


Efter att ha fått i oss fyra sushibitar och smakat på någon ingefära som var så stark så jag trodde det skulle börja brinna i munnen så fick vi in 


..Yakiniku, det var ju mer något som man kände igen i smakväg. Det var gott. Och jag kan ju säga att jag hade aldrig fått i mig det med pinnar :D Måltiden avslutades med glass och chokladsås och kaffe. Det var väldigt gott allting och mycket bra service. Fast sushi är nog något man får vänja sig vid. Det var lite speciellt. Mannen tyckte inte om det, jag tyckte det var helt ok. Roligt hade vi och det är huvudsaken, man lever länge på sådana här kvällar :)

Bilderna är inte från vår måltid, för som vanligt glömde jag fota. Dessa bilder har jag lånat från olika ställen på nätet.

2 kommentarer:

  1. Tack :) Jag får väl öva på det där med pinnar ;)

    SvaraRadera