Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. Här bor den lätt autistiska Anna, den lille pojken Kasper, som stundom söker tillflykt hos henne och den äldre kvinnan Astrid, vars 40-årige son fortfarande bor hemma. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar mörk ondska och fasansfulla intentioner.
Vem är det som i skydd av mörkret iakttar Anna genom fönstret om kvällarna? Och vilka är det som i hemlighet besöker Astrid varje dag?
Sakta men säkert förs läsaren djupare in i husets hjärta där skuld och skam, vrede och galenskap tränger in i varje lägenhet och ställer alla inblandades tillvaro på ända. Samtidigt sänker sig en stank av förruttnelse över byggnaden. En stank av ruttnande lik.
Så fort jag läste om den här boken någon gång i vintras så blev jag nyfiken på den. Det är författarens debutroman så det fanns inget att jämföra med men baksidestexten och framsidan sa mig att det här är något för mig, och jag blev inte besviken. Redan efter några sidor var jag helt fast i boken och det var mycket svårt att lägga den ifrån sig. Boken beskrivs som en folkhemsrysare. Vad det ordet betyder vet jag nu. När man läser om karaktärerna och vad de hittar på blir man mörkrädd mitt på ljusan dagen. Man ryser, man får kväljningar och ibland tror man inte att man läste det man just läst och måste gå tillbaka och läsa en gång till. Men för min del är det precis just det som gör det så in i vassen bra. Det är det bästa jag läst i rysarväg på bra länge. Jag hoppas det inte dröjer alltför länge till författaren skriver nästa bok. Till er som gillar rysare och spänning kan jag bara säga, - Det här får ni inte missa. Läs!
Betyg 5 av 5
Tack Kalla kulor för recensionsexemplaret.
Denna är jag jättesugen på att läsa!
SvaraRaderaJag kan bara rekommendera, jag älskade den :)
RaderaDen låter både otäck och bra, jag lägger den på minnet!
SvaraRaderaDet är precis vad den är, otäck och bra :)
Radera