måndag 20 februari 2012

Recension av Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman, förlag Forum



En mörk augustikväll kommer ett larm till Hagfors räddningstjänst: en villa står i brand. När journalisten Magdalena Hansson kommer till platsen har huset nästan helt brunnit ner, väggarna har rasat och svart rök pulserar från de förstörda fönstren. Dagen därpå avlider en fyrtiotreårig kvinna av skadorna hon ådrog sig i branden.
Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Hagforspolisen står inför en av sina största utmaningar medan den lilla värmländska staden lever i skräck.
Magdalena Hansson dras in allt mer i jakten på seriepyromanen och till slut är hennes engagemang djupt personligt. Och mycket riskabelt. 
Kopierat Forums förlag

Jag tycker denna boken precis som hennes debutroman Flickan med snö i håret är väldigt välskrivna. Författaren beskriver huvudpersonerna och miljön på ett väldigt personligt sätt så att man tycker att man känner igen platserna och känner människorna trots att man aldrig varit där och aldrig har träffat dem. Själva handlingen är bra men inte olidligt spännande. Jag skulle även önska att boken var mer kapitelindelad. Nu tycker jag att det ibland är lite svårt att veta vem det är man läser om. Men jag gillar korta väl avskilda kapitel så det kan bero på det kanske. I det stora hela är boken bra. Vill man läsa en lite lagom spännande deckare så kan jag rekommendera denna.
Betyg 3,5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar