måndag 1 augusti 2011

Recension av Señor Peregrino av Cecilia Samartin

Boken fick pris för Bästa roman när The International Latino Book Awards delades ut på bokmässan i New York 2010.

Jamilet, en sällsynt vacker flicka i en dammig mexikansk by. Men under kläderna bär hon en hemlighet, från ryggen ner till benen, vrider sig ett ohyggligt födelsemärke, som att hon har blivit gripen av djävulens hand. 

Med falska papper och förhoppningen om ett normalt liv flyr Jamilet till USA. Hon tar arbete på ett mentalsjukhus och får ta sig an den gamle Señor Peregrino. En udda och mystisk herre, som kräver att Jamilet lyssnar på hans historia, i utbyte mot att han inte avslöjar hennes illegala vistelse.

När Señor Peregrino tar henne tillbaka till sin ungdom, då han påbörjade sin pilgrimsvandring till det legendariska Santiago de Compostela förändras allt. Señor Peregrino är en poetisk och överraskande berättelse om att aldrig mista tron på kärleken. Om att våga leva på den sköra linjen mellan fantasi och verklighet.
Kopierat från Adlibris.se


Den här boken har jag dels läst här hemma men även haft med när vi var iväg på våra små resor. Tyvärr så gjorde det att jag tappade flytet lite grann ibland. Boken är helt klart läsvärd och berättar en mycket fin historia. Ibland kan man knappt inte vänta utan vill veta mer och mer......men vad hjälper det när boken  trillar ner över ansiktet på en och man somnar av ren utmattning ;) Betyg 3.5 av 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar