onsdag 5 oktober 2016

Dansa min docka av M. J. Arlidge, Lind & Co

En ung kvinna vaknar upp i en kall, mörk källare. Hon vet inte hur hon har hamnat där eller vem som är hennes kidnappare.
Inte långt därifrån, på en öde strand, hittas kroppen efter en annan ung kvinna – en kvinna som aldrig anmäldes som saknad eftersom familjen fortsatte att motta sporadiska sms från henne efter försvinnandet. Någon ville få de anhöriga att tro att hon fortfarande levde när hon i själva verket var död.
Fyndet ger kriminalkommissarie Helen Grace kalla kårar. Det är tydligt att hon har med en galning att göra – en mycket störd person som inte bara är intelligent utan även har resurser. Och medan Helen kämpar för att lista ut vad mördaren drivs av börjar hon förstå att tiden håller på att rinna ut för någon som fortfarande lever …
Kopierat Lind & Co

Detta är tredje boken om Helen Grace. Det är precis som i de två tidigare ett högt tempo och ett otäckt upplägg. Det är ingen bok som man egentligen ska läsa mörka höstkvällar om man är känslig. Men eftersom jag gillar att bli skrämd så gör jag just det. Och skrämd det blir man. Det är en riktig mardrömshistoria som spelas upp och jag tänker att det här skulle jag vilja se på film. Om man jämför böckerna så tycker jag att denna var lite som bok ett i upplägget, ruggig och mörk, och en väldigt bra historia som man inte kan släppa ifrån sig långa stunder.
Karaktären Helen Grace är lite udda men jag gillar henne ändå, för hon är så in i bomben modig. De två tidigare böckerna har jag skrivit om här och här. Riktig bra deckare som rekommenderas varmt.

Jag ger boken 4,5 av 5 i betyg

Tack Lind & Co för recensionsboken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar