Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg, Gilla böcker

Med småstadens siluett tatuerad på underarmen flyttar Cassiopeja Svensson till Stockholm för att studera juridik. I huvudstaden lär hon känna de fina flickorna med pappas pengar som tycker att allt är så himla romantiskt, och på hennes hals växer strimmor av återhållen sanning. I ett utfall av frustration bestämmer hon sig för att börja spela piano, och i trapphuset finns en lapp om privatlektioner. "Jag ska börja ta lektioner för en pianofarbror" är Cassiopejas glada tanke. Men pianofarbrorn visar sig vara ungefär femtio år yngre än väntat, och så vacker att Cassiopeja nästan går sönder.

Kopierat Gilla böcker

När jag läser den här boken ler jag ibland stort åt den stundvis lite vassa humorn. Ibland gäspar jag stort då jag tycker det blir väldigt drygt. Jag skulle önska man fick lära känna karaktären "pianofarbrorn", Casper lite bättre. Nu blir det bara en figur som har händer. Breven som Cassiopeja skriver till Christer Fuglesang är ett roligt inslag i boken och något man önskar att man kommit på själv. Kanske hade man fått hjälp med ett och annat problem ;) Jag tror att denna boken uppskattas främst av yngre läsare.

Betyg 3 av 5

Detta var ett rec.ex i e-boksformat från förlaget. Tack!

Med denna bok har jag också klarat tre på tre-utmaningen