söndag 14 oktober 2012

Torka aldrig tårar utan handskar, 1. Kärleken av Jonas Gardell


När Rasmus stiger av tåget på Centralstationen i september 1982 lämnar han det lilla Koppom bakom sig för att aldrig återvända. Ung och vacker kastar han sig ut i de homosexuellas Stockholm.

Benjamin är Jehovas vittne. Ivrigt går han från dörr till dörr för att predika om Gud. Ingenting kan rubba honom i hans tro. Tills den dag han ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud någonsin skapat.

Så på julaftonskvällen, när det snöar över staden, träffas Rasmus och Benjamin, och inget blir som förr igen.

Det som berättas i den här historien har hänt. Det hände här, i den här staden, i de här kvarteren, bland de människor som har sina liv här. I en stad där de flesta fortsatte att leva sina liv som om inget hänt började unga män insjukna, tyna bort och dö.

Jag var en av dem som överlevde.

Det här är min och mina vänners historia.

Kopierat Adlibris

Detta är första delen av en serie på tre och den sänds även som serie på svt 1, måndagar 21.00. Det här är en bok som berör och får en att gråta. Att vi för bara trettio år sedan hade denna hemska syn på medmänniskor och var så dåligt upplysta, man skäms. Tack Jonas Gardell för att du upplyser alla med dessa böcker och tv-serie så att vi aldrig glömmer att världen och livet är till för alla. Jag uppmanar ALLA att läsa denna bok.

Betyg 5 av5 

Detta var en e-bok 

4 kommentarer:

  1. Ja, mycket bra bok! TV-serien är också bra, men jag tycker de kunde hittat skådisar som pratar värmländska + att Paul borde vara mer utflippad, liksom i boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller absolut med dig om att det hade varit bättre om skådisarna hade pratat "rätt" dialekt. Men det är kanske inte så lätt att få fram..... Värmländskan är ju en underbar dialekt, jag är ju gift med en värmlänning, så jag vet ;)) Ang. Paul så visst är det så, men jag gillar nog tv-Paul bättre :D

      Radera
  2. Åh, är du gift med en värmlänning! Jag har bott ett år i Stöllet och älskar dialekten. Men som dalkulla är det rätt kul att vara inflyttad i Småland också.

    Andra delen av Torka aldrig... var också bra!

    SvaraRadera
  3. Härligt med dialekter och jag tycker att man ska försöka "bevara" sin dialekt även om man flyttar. Tyvärr "tappar" man nog en del av den efter några år på annan ort.......
    Håller med om att andra delen av Torka aldrig.....var bra. Ser fram mot sista delen. Och vill gärna läsa de andra två böckerna NU ;)

    SvaraRadera