Hemmet av Mats Strandberg

Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan.

På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.

Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.

Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva.

Kopierat Norstedts förlag

För ett par år sedan läste jag Färjan av samma författare och gillade den mycket. Där blev man skrämd på ett brutalt sätt och jag gillade det när jag läste. I den här boken, Hemmet, är det något helt annat. Här kryper en mardrömsliknande rädsla innanför skinnet på en när man läser. Det är inte bara onda andar man blir rädd för, även det faktum hur hjälplös man är i en situation som demenssjuk. Riktigt ruggigt blir det. Jag läste denna boken i dagsljus vill jag tala om för den skakade om mig rejält. Men måste också erkänna att jag älskade varje minut av läsningen ;) Jag gillar ju att bli skrämd av böcker.
Det som jag uppskattade extra mycket med den här boken är att den är uppdelad i tydliga stycken där var och en av karaktärerna får sin egen berättelse, växelvis. Det gör det hela lätt och snabbläst. Jag tycker också mycket om författarens sätt att beskriva karaktärerna, de blir personliga och levande. Jag ser helt klart fram mot nästa bok. Till er som gillar skräck, läs! Det här är bra.

Betyg 5+