Häxan av Camilla Läckberg, Forum

Häxan är den tionde delen i den omåttligt populära Fjällbackaserien som älskas världen över. Än en gång får vi följa författaren Erica Falck och polisen Patrik Hedström i deras kamp för att hitta svaren på ondskans mysterier. 

När fyraåriga Linnea försvinner från en gård utanför Fjällbacka väcks tragiska minnen till liv. Trettio år tidigare försvann en liten flicka från exakt samma gård och hittades senare mördad. Den gången anklagades två trettonåriga flickor för att ha fört bort och dödat flickan. De befanns skyldiga i domstol men slapp fängelse på grund av sin ålder. Den ena av dem har efter det levt ett stilla liv i Fjällbacka. Den andra har just återvänt för första gången sedan händelsen, nu som firad skådespelare för att porträttera Ingrid Bergman i en film som ska spelas in i trakten. 

Fjällbackaborna ställer mangrant upp i sökandet efter Linnea, och till slut finner man henne. Naken, invid samma skogstjärn där den första flickan hittades. Skräcken sprider sig i det lilla samhället. Kan fler flickor vara i fara? 

Trots att Patrik Hedström tycker att det verkar långsökt börjar han och hans kolleger vid Tanumshedepolisen utreda om det finns något samband mellan de två fallen. Till sin hjälp får de Erica Falck, som sedan länge arbetar med en bok om det gamla mordet. Utredningen river upp många sår, drevet går och invånarnas rädsla för det okända får fruktansvärda konsekvenser.

Kopierat Forum

En 600 sidor lång bok skulle ju kunna vara väldigt dryg att läsa, men denna känns mer som en bok på de vanliga 200-300 sidorna. Texten flyter lätt och språket är lättsamt och lättläst som alltid i Läckbergs böcker.
Polisen Patrik och hans fru Erica har som vanligt stor plats i boken, men jag upplever inte Ericas roll som så nyfiket "lägga näsan i blöt"-aktig i den här boken. Vilket känns bra.
Nutidshistorien är väldigt sorglig och känslosam eftersom det handlar om barn men är beskrivet på ett sätt som gör att man ändå härdar ut. Det är väldigt spännande från första till sista sidan. Läckberg har också lyckats få med aktuella samhällsfrågor i handlingen som gör det hela lite mer intressant och manar till eftertanke.
Dåtidshistorien, som handlar om häxjakt på 1600-talet i Bohuslän, är verkligen en bonus till den här boken. Jag läser andäktigt varje kapitel om Elin, Preben, Britta och lilla Märta, hela tiden känner man hur det vilar en katastrof över berättelsen, man vet bara inte när den ska slå ner.
Detta tycker jag är en av Camilla Läckbergs bästa böcker hittills.

Betyg 5 av 5

Tack till Forum förlag för recensionsexemplaret.