Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén, Norstedts förlag

Gloria följer med sin nye pojkvän Adam till hans familjs skärgårdshus för några lugna dagar i värmen. De har helt olika bakgrund, men båda har minnen från ön Adam har alltid semestrat på Ekudden, medan Gloria tillbringade ett par somrar på ön i tidiga tonåren då hennes mamma hyrde ett hus med sitt feministiska kollektiv.

Hon känner sig inte helt välkommen på Ekudden, och redan första kvällen kommer hon på kant med Adams familj. Det är också något märkligt med stämningen bland öns bofasta. De är uppdelade i två läger som inte talar med varandra. Under sina promenader på ön får hon dessutom känslan av att vara iakttagen.

Allt detta väcker obehagliga minnen och frågor. Vad är det hennes mamma velat dölja under alla år? Och vad hände egentligen den där sista sommaren på ön när 16-årige Jimmy dog? En dag går Gloria förbi kollektivhuset, som stått övergivet i tjugo år. Där gör hon en fasansfull upptäckt, som hon snart förstår har med hennes förflutna att göra. 

Kopierat Norstedts förlag

Jag vet inte riktigt vad det är med denna författaren, men hon får mig att sitta/ligga som på nålar. Det vilar en tung stämning över berättelsen även om miljön är vacker. Man bara väntar på smällen på något vis. Jag läser varje sida hektiskt för att komma vidare, måste få veta vad som hänt och vad som komma skall. Mycket spännande.
Personerna beskrivs på ett bra sätt så att man tycker sig känna dem efter några sidor, även om man inte gillar alla. Upplösningen är inte heller den man väntat och sista sidorna är olidligt spännande. En bok att minnas och lägga i attläsahögen för er som inte läst den ännu.
Författarens skönlitterära debut har jag skrivit om här. För mig är Rebecka Edgren Aldén en ny favoritförfattare.

Betyg 5 av 5

Tack Norstedts förlag för recensionsboken.