Lisa och hennes bror Ivan är soldater i Afghanistan, men reser hem när yngsta systern Marie, en begåvad konsertpianist, försökt begå självmord. Växelvis varvas nutid med återblickar från syskonens uppväxt på den ensligt belägna bondgården, där barnen är helt i föräldrarnas våld. De tvingas tidigt skydda sig själva och varandra från den brutala fadern. Mamman finns där, men hennes psykiska sjukdom gör henne opålitlig, och hon gör det oförlåtliga: ställer sig på pappans sida.
Kopierat Massolit förlag
När man läser den här boken om fyra syskon som får utstå en minst sagt hemsk barndom så kan man inte annat än bli berörd. Det är hemska saker dessa barn får vara med om. Allt från pappans fysiska våld till mammans psykiska terror. Jag blir också arg när jag läser, för jag kan inte låta bli att undra, fanns det inga andra vuxna som såg och förstod? För den här boken har ju verklighetsförankring vilket gör mig ännu argare. Barn ska inte behöva ha det på det viset.
Boken i sig hade jag stora förväntningar på, och dom infriades till viss del. Men oj vad hoppigt det blev mellan dåtid och nutid. Ibland visste jag inte vilken tid jag var i. Så där blev boken jobbig att läsa. Synd på en bok som annars är väldigt bra.
Betyg 3,5 av 5
Tack Massolit förlag för recensionsboken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar