Min strumaoperation

onsdag 30 september 2015

Ole dole av M.J. Arlidge, Lind och CO

Ett ungt förälskat par vaknar upp ur medvetslöshet, desorienterade och fångna i något som verkar vara en kakelklädd container. Det är mörkt och kallt, och det är omöjligt att ta sig ut. Deras fängelse tycks först vara helt tomt men när de famlar i mörkret finner de två saker: en pistol och en mobiltelefon.
Det ringer i mobilen. En röst talar om att vapnet är laddat med en kula. Den som skjuter den andra kommer att bli fri och få leva. Därefter bryts samtalet.
Det tar två veckor av hunger, skräck, smuts och kyla innan en av dem ger efter.
Någon har satt den här typen av kidnappningar i system; fler par försvinner – arbetskollegor, mor och dotter, två prostituerade kvinnor. Alla ges samma förutsättningar och alla ställs inför samma ultimatum. En får leva. En ska dö.
Kriminalkommissarie Helen Grace och hennes kollegor har aldrig upplevt något liknande. De ser inget samband mellan offren. Helen är skicklig, stark och rättfärdig. Men hon har själv upplevt fruktansvärda saker och måste regelbundet ge utlopp åt sina inre demoner genom att låta sig piskas.
När Helen äntligen tycker sig se ett mönster i utredningen är lösningen långt värre än hon någonsin kunnat ana.
Kopierat Lind och CO

Författaren till den här boken, en debutroman av M.J. Arlidge, vet precis hur han ska hålla läsaren i sitt grepp. Från första sidan till den sista är man fast. Boken är indelad i korta kapitel vilket gör att det blir en lättläst och snabbläst bok.
Huvudkaraktären Helen Grace, är en person som man både tycker om och avskyr emellanåt. Hon är tuff och skyr inga medel för att komma dit hon vill.
Själva historien då, ja man kan inte låta bli att leva sig in i den och förfasas över offrens hemska öden. Ibland känns det som man själv är i sin värsta mardröm. Författaren är skicklig på att beskriva miljöer och hur offren mår, så att man riktigt känner sig illamående själv.
Jag gillar ju skräck och att bli skrämd så jag hade inget emot att läsa den här boken på kvällen. Är man mörkrädd ska man nog läsa den på dagen, för ibland blir det riktigt otäckt. Men som sagt jag gillar det skarpt. Så är du sugen på ett skräckäventyr så tycker jag absolut att du ska läsa Ole dole.

Betyg 5 av 5

Tack Lind och CO för recensionsexemplaret.

2 kommentarer: