Stockholm, natten till Lucia. I en gränd ligger forskaren Thomas Heber död. Leo Junker utreder fallet tillsammans med Gabriel Birck, men snart tas utredningen ifrån dem av skugglika män i polishusets korridorer. Det enda som finns kvar är Hebers kryptiska anteckningar, som tyder på att någon mer är hotad – men vem? Vad var det Heber visste som var så känsligt?
När hotet blir verklighet rasar en våldsam snöstorm. Och där, i stormens öga, befinner sig Gabriel och Leo, ovetande om att de är på väg rakt mot gärningsmannen.
Hagsätra, femton år tidigare. På en fest träffas två unga män som råkar ha likadana tröjor. Det är så det börjar.
Detta är andra delen i serien om Leo Junker. Precis som i den första har jag svårt att få grepp om historien och tycker att den släpar. Det är inget som suger tag och får mig att fängslas så att jag inte kan släppa boken utan jag får snarare tvinga mig att läsa några sidor till i förhoppning att det ska hända något som griper tag i mig. Jag fängslas inte heller av Leo eller någon annan karaktär i boken. Inte förrän i slutet blir det så spännande att jag gärna läser oavbrutet för att få veta hur det slutar. Nu vet jag att den första boken vann pris och att många höjde den till skyarna, tyvärr kan jag inte instämma. Jag tycker ändå att denna, tvåan, var bättre och vem vet, kanske författaren tar hem ytterligare ett pris. Det är bara inte min typ av historia. Här kan du läsa min recension av den första boken i serien.
Betyg 3,5 av 5
Tack Piratförlaget för recensionsexemplaret.
Jag vill nog, som du, att historien ska ha ett driv hela vägen, det räcker inte om det blir spännande först på slutet...
SvaraRaderaHej, såg inte din kommentar förrän nu, förlåt….. Visst blir det drygt när man sitter och väntar och undrar när det ska hända något….Jag vill ha aktion från början :)
SvaraRadera