Recension av Strömkarlen av Johanna Limme och Martin Palmqvist

Året är 1898 och sommaren är på väg till den lilla staden Karlshamn. Kyrkoherde Simon Eldfeldt har just blivit far för första gången och är fylld av kärlek för den lille sonen. Men hans stigande ålder, fetma och inte minst oron för den bångstyrige systersonen Ivar Jönsson tynger honom ständigt.

Då hittas två kvinnor döda i älven som flyter förbi staden, och i takt med att fler döda dyker upp sprider sig fruktan och vidskepelse i Karlshamn. Är det Näcken, Strömkarlen, som lockar människor till sig i en dödlig omfamning?

Kyrkoherde Simon Eldfeldt och reservkonstapel Ivar Jönsson står inför en komplicerad och livsfarlig utredning. 


Kopierat Adlibris


Den här boken hade jag nog inte valt i en hylla i bokhandeln. Varför? För att den har ett så vansinnigt tråkigt utseende. Ja, jag fängslas av bokomslag och naturligtvis av baksidetexten och mycket annat. Så ta inte mitt omdöme om utseendet så hårt. Vad tyckte jag då om boken? Ja, detta är ju nummer två i en serie och jag tycker att det är spännande läsning. Första boken, Böljelek, tyckte jag var snäppet bättre. Den här har ett väldigt stort persongalleri och blir lite rörig enligt min smak. Men handlingen utspelar sig i Karlshamn som ju ligger i Blekinge, där jag bor, och därför fångar boken ändå mitt intresse från första stund. 


Betyg 3,5 av 5