Recension av I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam, Piratförlaget

Bakom en gardin i Lugnvik står en iakttagare. Det är tryggt bakom fönstret, fyrtiosex millimeter treglasgräns som stänger ute verkligheten. Om man har tråkigt kan man studera barnen som går på förskolan som så lämpligt ligger mitt emot. Man kan följa dem med blicken, vattna sina pelargoner och glömma allt. Tills man inte kan det längre.
På dagisets uteplats står Malte. Han har helt själv hittat en kotte som är alldeles grön, och när han ser på den tänker han inte på det andra. Mamma som bara sover, pappa som en gång kom och hälsade på. Och mannen med det blonda håret, som antingen är hans vän eller något helt, helt annat.

I havet finns så många stora fiskar är en historia om vad som kan hända ett barn när skyddsnätet har stora hål. Hur det som är hemma är hemligt, och hur det blir plats för fula fiskar att ta sig in. Men det är också en berättelse om att minnas eller inte minnas, se eller inte se, finnas eller inte finnas. Och om det som är fint i det som är fult.

Kopierat Piratförlaget

Jag fullständig älskade ju Tillbaka till henne som jag läste i våras. Detta var någonting helt annat. Detta var en riktigt jobbig bok att läsa och jag vred mig ibland som en mask. Jag avskyr att läsa om barn som far illa. Stackars Malte far verkligen illa på alla sätt. Boken är bra skriven och ger en hint om att alla barn kanske inte har det så bra bakom gardinerna om man nu trodde det. Men som sagt väldigt jobbig att läsa.

Betyg 4.5 av 5