Tänk att allt kan ta en vändning med förskräckelse bara på några minuter.......
Vi var på en kryssning med Stena Line till Polen förra helgen, kom hem på söndagskvällen. På tisdagen skulle vi åka till släkten i Värmland. Men, på morgonen kände jag mig illamående och fick ont i magen. Tänkte att det bara var något tillfälligt. Så var nu inte fallet. Jag fick våldsamma kräkningar och diarréer så någon resa blev det ju inte. Nu är det ju så också att jag tar mediciner både för hjärtsjukdom och struma och kunde inte få i mig dessa. Inte heller fick jag i mig någon föda eller tillräckligt med vätska.
På torsdagen var jag så dålig att jag bara låg och flämtade efter luft och kunde knappt stå på mina ben. Mannen min fick helt sonika ringa sjukhuset som skickade en ambulans. När jag kom till sjukhuset så konstaterade man att jag var uttorkad och att mitt hjärta var belastat. Hela kroppen var i obalans. Så det blev först hjärtavdelningen med övervakning av hjärtat ett dygn och sedan infektionskliniken för fortsatt övervakning ytterligare ett dygn. Med några påsar dropp och lite medicin för hjärtat som dom tvingade i mig så fick jag komma hem igen på lördagen. Nu mår jag ganska hyfsat fast fortfarande trött och matt. Det kunde ta sin lilla tid sa dom.
Vad berodde nu detta på? Troligtvis något jag drog på mig på färjan, antingen via maten eller genom smitta. Tyvärr blev min stackars man också smittad av mig så han blev med sjuk, stackaren, men är också han på bättringsvägen nu. Detta var något av det värsta jag har upplevt, så fruktansvärt dålig och så utlämnad, jag hoppas att jag slipper uppleva detta igen.
Detta har också gjort att jag ligger helt efter med mina böcker och recensioner, så jag får kämpa på här nu för att komma ikapp. Så ha tålamod mina fina vänner, det kommer så småningom. Kram till er alla.